Fel i egen sändare

HF-påverkan är inte ovanligt, dvs. att HF från sändaren eller från antennen vänder tillbaka in i stationen och påverkar ljudkvaliteten. Risken är större när antennen är dåligt anpassad för den frekvens man sänder på. Det är inte alltid det hjälper med en matchbox. En noga anpassad antenn är alltid den bästa lösningen både för maximal räckvidd och för att slippa andra störande bieffekter. Det kan ge ett visst skydd att montera en strömbalun 1:1 där koaxkabeln matar antennen.

Det är viktigt att alla antennkontakter utomhus är vattentäta eller sitter helt skyddade från regn. Fukt som tränger in i kontakter och vidare in i koaxialkabeln kan göra stor skada. Använd alltid vulktejp utomhus, inte eltejp.  

Fel i egen mottagare

Mottagare för hemmabruk och för hobbybruk (inkl. amatörradio) har ofta dåliga storsignalegenskaper, dvs. de tål inte att det finns sändare på andra frekvenser i närheten som kommer in väldigt starkt. Då blir mottagaren överstyrd och det uppstår blandningar i mottagaren så att man hör sändningar på fel frekvens, eller flera sändningar på samma frekvens. Ju större frekvensområde mottagaren täcker, desto större är risken. Då behöver mottagaren kompletteras med extra filter för de frekvenser man verkligen vill lyssna på.

Sådana frekvensblandningar kan också uppstå i  komplexa multiband-antenner, typ "blindkäppar". Då brukar det fungera bättre att byta till en enkel dipol-antenn eller GP-antenn för ett enda band. Prova och jämför olika antenner, det kan löna sig.

El-störningar

Det kan vara t.ex. kraftledningar, elstängsel, el-termostater, styr & regler-elektronik, lågenergilampor, batteriladdare till bärbar dator eller mobiltelefon, dator, modem, router, plasma-tv, dvd-spelare m.m. Störningarna sprids i första hand via el-, tele- och data-kablar sedan vidare ut i luften längs kablarna. Ju mer elektroniska prylar vi skaffar oss desto mera sådana störningar blir det på radiomottagningen. Det försämrar alla slags radiomottagning, särskilt på lägre frekvenser.

Inne i tätorter kan det vara riktigt besvärligt att lyssna på frekvenser under cirka 30 MHz (våglängder över 10 meter) pga. el-störningar. 10 meter, som är ett trevligt band att använda både lokalt och för DX-öppningar,  ligger på gränsen. Har man tur kan mottagningen på 10 meter fungera hyfsat bra inne i tätorter men den fungerar oftast ännu bättre ute på landsbygden. 6 meter är något mindre drabbat av el-störningar så det kan fungera bättre inne i tätorter. Både 10 meter och 6 meter är intressanta våglängder eftersom de ger längre räckvidd för lokala kontakter än den vanliga 2-metern (med jämförbara antennförhållanden).

Det är naturligtvis olika intressen som ställs mot varandra. Man kan inte förbjuda folk att köpa elektronikprylar bara för att en samling entusiastiska radioamatörer vill använda kortvåg inne i tätorter. Professionella kortvågsanvändare väljer att placera sin mottagningsutrustning utanför städerna. Men det är inte helt hopplöst. Myndigheten Elsäkerhetsverket www.elsakerhetsverket.se ställer upp reglerna för elektronikens EMC-egenskaper (ElectroMagnetic Compatibility) och kan efter anmälan hjälpa också radioamatörer med att få bort besvärliga el-störningskällor som inte uppfyller kraven. Men försök först hitta störningskällan själv och prata med den störande apparatens ägare. Det kan vara lite känsligt att kalla dit en myndighet som har möjlighet att vidta rättsliga åtgärder mot apparatens ägare.        

Egentliga radiostörningar

Man bör vara uppmärksam på att flera amatörradioband är delade med andra verksamheter (olika "tjänst" eller på engelska "service"). Det räknas inte som störning. Då får man ta hänsyn till varandra och använda bandet så gott det går. Om det t.ex. dyker upp sjöfartsradio med USB eller fast radio (länk) med datasändning i 80-metersbandet så får man som radioamatör ta hänsyn till det och byta frekvens. Yrkesanvändning har fasta frekvenser och kan inte byta frekvens så lätt. 

I 10-metersbandet, vid DX-öppningar, hörs ganska många obehöriga användare (på engelska "intruders") med AM- eller FM-mode som inte ska använda det bandet. Det kan man klassa som störning. Det är ofta östeuropeiska taxiföretag och liknande som sannolikt har köpt billiga konverterade 27 MHz-stationer som fungerar i hela frekvensområdet 26-30 MHz. Användarna verkar själva slumpvis välja frekvens. Det finns stort utbud på billiga sådana stationer, slutsteg och antenner. Samma typ av stationer säljs också för amatörradio på 10 meter och är tillåtet att använda i Sverige för amatörradio. Det kan vara ett billigt sätt för radioamatörer att vara aktiva 10-metersbandet.

I 10-metersbandet, vid DX-öppningar, dyker det emellanåt också upp ett kraftigt surrande ljud (oljud) med cirka 50-periodiga pulser och som byter frekvens någon gång per halvtimme. Det är en OTH-radar (Over The Horizon-radar) troligen den som finns på Cypern i NATO:s regi. Det surrande ljudet verkar byta frekvens efter konditionerna och lägger sig nära MUF (Maximum Usable Frequency) för att få vågutbredning via rymdvåg. Det kan också ses som en störning.

De här båda beskrivna problemen, östeuropeiska taxi-företag och OTH-radar, är internationella störningsproblem som är svåra att åtgärda. Möjligen kan IARU och ITU verka för en lösning. Vi får nog acceptera att det är så och själva ändå dra nytta av fördelarna med 10-metersbandet för amatörradio. Det finns ju ganska gott om plats i 10-metersbandet. 6-metersbandet är friare från "intruders" men där blir det inte lika ofta DX-öppningar.  

Mera närbelägna störningar från tekniskt felaktiga eller fel använda sändare inom Sveriges gränser kan man anmäla till myndigheten Post- och telestyrelsen www.pts.se som ställer upp reglerna för hur radiofrekvenser får användas i Sverige.